Vecka 39 (38+0) Barnmorskebesök och uppdatering

Förstår att ni är flera som trott att bebis tittat ut under min frånvaro här. Tyvärr är det inte riktigt så bra. Jag kan inte riktigt förklara min frånvaro. Men dagarna har liksom flutit ihop, varje dag är den andra lik. Sover 3-5 timmar totalt per natt, i 20-30 minuter åt gången. Bebis vaknar alltid när mannen åker på jobbet vid 06 så då startar min morgon. Ligger ofta kvar i sägen tills 8, för att det värsta illamåendet ska gå över och för att vakna till liv. Sen ligger jag i soffan hela förmiddagen med iPaden, serier och virkning. Virkar som en besatt här hemma. Vänner föder barn på rullande band och jag har skrivit ett mönster på skor till nyfödda som är en fin "välkommen till världen present" och med matchande virkade napphållare.


Mellan 10-12 äter jag en tallrik fil med flingor. Som ofta är det enda jag får i mig innan middagen. Eftermiddagarna ser ofta lika ut som förmiddagarna. Försöker hålla undan lite här hemma, tvätta och städa lite. Men så fort jag står upp så kommer förvärkarna med 1-3 minuter mellanrum. Så mesta delen spenderas i soffan. Jag mår kroppsligt likadant som förut, är trött och slut och har ont dygnet runt. Men mentalt/psykiskt så känns allt mycket mer stabilt. Förra helgen så såg jag och mannen till att göra allt det vi kände för tillsammans. Ja kors i taket, vi hade till och med sex vilket var över en månad sen sist. Kroppen är liksom inte "gjord" för det lägre. Och som jag saknar det, egentligen kanske inte själva sexet, men närheten. För så nära som man kommer under sex, både mentalt och fysiskt, tycker jag aldrig att man kommer i vanliga fall. Nu kom jag av mig, skulle ju inte prata sexliv.. Haha. Men förra helgen hann vi med mycket, mer än jag egentligen orkade, men det var samtidigt så skönt att umgås, jag och mannen och göra roliga saker. Vi hann med både slutspelshockey på biograf, middag med min pappa, middag med mannens föräldrar, lunch och shopping på stan, och färdigställande av barnrummet. Måndagen spenderade jag på rygg i soffan, var så slut! Hade tagit ut mig alldeles för mycket under helgen, men det var så värt det. Under helgen hände något mentalt. Sen dess har jag känt mig lugn, glad och förväntansfull. Känner att bebis snart är här. Och även om den här resan har varit tuff på så många sätt, så är vi snart framme vid målet och snart har vi vår skatt i vår famn. 

Gick in i vecka 39 idag, det är 13 dagar kvar till BF. Här är dagens form 


Igår var jag till barnmorskan också. Hon erkände att hon var väldigt förvånad att se mig. Att hon aldrig trott att jag skulle ha bebis kvar i magen vid det här laget. Allting såg perfekt ut, alla värden. SF måttet perfekt på min egen kurva, 35, låg den på. Fortfarande under medelmått enligt BM. Men det beror mest troligt på att bebis ligger så himla långt ner. Att bebis huvud är så långt mer i mitt bäcken. Hans huvud var ju helt fixerat redan för två veckor sedan, så att han låg fixerad igår också var ingen nyhet. BM bokade in ett nytt besök, om två veckor. Alltså dagen efter BF. Men hon sa att hon aldrig trodde vi skulle ses då.. Men vi får väl se. Bebis verkar ju må gott där inne och ha det, allt för, bra. Och jag verkar ha funnit någon konstig ro i min kropp och mentalt känner jag att han får komma när som helst, idag eller om tre veckor. Konstig hur det kan vända så, från frustration och nära sammanbrott till detta lugna och förväntansfulla tillstånd. 

Hoppas allt är bra med er. Och alla ni nya läsare som tillkommit under min frånvaro, välkomna hit. 

Kommentera här: