Det händer saker

Var hos barnmorskan på förmiddagen idag. Hon kände pulsationer i slidan/livmodern/livmodertappen när hon gjorde gyn-undersökningen och sa ingenting speciellt om det när jag var där. Men efter att jag lämnat besöket tog det tio minuter så ringer min barnmorska upp mig. Då hade hon ringt förlossningen för att rådfrågat dem och de tyckte att jag skulle komma in dit för vidare undersökning. Det var ingen brådska tydligen men jag skulle åka upp under eftermiddagen. Ringde mannen som var på jobbet och han hade ett par saker han behövde slutföra innan han kunde komma hem. Vid 14-tiden var vi på plats på förlossningen. Kopplades till CTG som visade på kraftiga täta värkar som kom med ganska exakt 3 minuters mellanrum. Och de gjorde ordentligt ont. Barnmorskan kom tillbaka efter jag suttit ca 25 minuter med CTG-apparaten, gjorde en gyn-undersökning som visade att jag fortfarande var öppen 2 cm och livmodertappen var nästan helt utplånad. Barnmorskan var helt övertygad om att min förlossning startat nu. Blev lite chockad över beskedet. Det är klart, det har varit ett kämpigt dygn. Sen 14tiden igår har förvärkarna gjort mycket mer ont och när jag klockade dem igårkväll så kom de väldigt tätt och regelbundet. Men jag trodde ändå inte.. Hur som helst så säger barnmorskan att det är lika bra att ni får ett rum och stannar här. Jag och mannen tittar i chock på varandra.. Nej men inte skulle vi det. Vi bestämde oss för att åka hem, vila och äta. Barnmorskan bara log, sa att hon var övertygad om att innan hon gick hem från sitt pass kl 22 ikväll så skulle vi vara tillbaka. Att hon trodde att det skulle vara omöjligt för mig att klara kommande natt hemma..

Så nu vet ni läget. Jag hoppas bara att detta inte klingar av nu. Vi vill träffa vårt efterlängtade lilla mirakel. (Lite komiskt att mannen gissat att bebis ska födas imorgon, känns som att det är relativt höga odds på den gissningen just nu!) 

Jag ska försöka hålla er fortsatt uppdaterade! 

Vecka 40 (39+6) BF

Idag är dagen D. Idag är jag beräknad. Men det är bara 5% av alla barn som faktiskt föds på den beräknade dagen. Är du en av dom lilleman? 



Morgonen började rätt lugnt, njöt av att ha fått sovit sammanlagt nästan 5 timmar inatt. Sen nu de sista två timmarna så känns kroppen helt annorlunda. Har en smärta i magen som jag inte känner igen, mensvärksliknande men den gör ganska rejält ont. Och mer bak mot ryggen. Förvärkarna känns också lite annorlunda. Men jag vet inte, det är säkert inget. Men lite spännande är det med nya signaler från kroppen som jag inte känt förut. Mannen ringde just, han är påväg hem från jobbet. Har inte pratat med honom i eftermiddag, för jag ville se hur detta utvecklar sig först. Onödigt att stressa upp honom i onödan när han är 50 min bort. Men nu kunde jag inte hålla mig, berättade att det kändes annorlunda och även om jag inte vill ge några falska förhoppningar så är det nånting som händer i kroppen, något nytt. Så det blir spännande att se hur detta fortsätter att utveckla sig under kvällen. Planen var att se min brors innebandymatch, de spelar kval med chans att gå upp i Allsvenskan. Får se om det blir innebandy eller om vi kanske ska på förlossningen. Håll tummarna för att det blir det andra alternativet!! 

Vecka 40 (39+4) Äntligen april!

Det är april kära vänner, bebisens födelsemånad. Det är två stackars dagar kvar till BF. Och om alla läkare/barnmorskor jag träffat ska ha rätt så börjar han ha lite bråttom att komma. För enligt dem så skulle jag ju absolut inte gå tiden ut. Har dock en känsla av att de kommer få fel. Mitt egen gissning, långt innan förvärkarna startade i vecka 34, var 2/4. Så vi får väl se. Gissar att även min gissning är fel. Men det märks definitivt på kroppen att något närmar sig. Det lossnar små små bitar av slemproppen flera gånger per dag nu, förvärkarna är starkare än någonsin, jag är trött som aldrig förut, den mensvärksliknande smärtan mellan förvärkarna är starkare. Och för att inte tala om det allra starkaste, trycket neråt! Ibland känns det som att jag inte kan sitta upp, som att huvudet är så långt ner att det liksom är halvvägs ute i slidan. Så förhoppningsvis är dessa saker tecken på att han inte dröjer allt för länge till. Han får gärna komma under närmaste veckan. Men jag antar att det bara är att sitta snällt och vänta. 

Helgen som var hade jag det rätt kämpigt i omgångar. Flera gånger de senaste dygnen har jag haft intensiva perioder på ca 2 timmar då värkarna kommit med 2-3minuters mellanrum. Både lördagen och söndagen så gjorde i ett försök att ta bilen till ett handelsområde och hade tänkt små hoppa lite. På lördagen hann vi med första butiken sen trodde jag att bebis var påväg ut, 6 värkar hann komma i bilen påvägen hem och det tar bara 10 minuter att köra. Men efter en dryg timmas vila i soffan så släppte dem och minskade markant. Samma sak hände på söndagens shoppingförsök. Men då hann vi med två butiker innan kroppen gav upp. Så det känns helt klart som att nånting är pågång, frågar är bara hur långt borta det är. Det är spännande att gå och lägga sig på kvällarna, för man vet liksom inte vad morgondagen har att bjuda på. 


Jag hoppas att detta ska vara den sista gravidbilden. Men vi får väl se..