Syskon

 
 
Den 11/1 beräknas en liten bebis utöka vår familj. Milo ska bli storebror och vi 2-barnsföräldrar. 

"Är det inte dags för er att skaffa barn snart"

Min bägare rann över häromdagen. 

Har varit öppen, med de allra närmsta om vår barnlöshet. Men de allra flesta kanske inte vetat. Sen är det många situationer/frågor som lett till min reaktion. Var bland annat på en möhippa härom helgen, där en av tjejerna frågade de enda två tjejerna som inte hade två barn om det inte var dags för nummer två snart. Tyckte mig se på både de två tjejerna, som jag förövrigt inte kände innan, att de blev ledsna och inte riktigt visste vad de skulle svara. Senare under kvällen satt vi några stycken av tjejerna och pratade om barn och kom in på att vi tjejer är dåliga på att prata om att allt inte alltid är perfekt. Varvid jag säger "jag tycker det är viktigt att vi vågar prata om bland annat missfall, svårigheter att få barn/barnlöshet. Det är ju såpass vanligt. Men det är få som pratar om det vilket leder till att när det händer en själv känner man sig ofta väldigt ensam. Vi försökte i 1,5 år varav 4 på hormonbehandling innan lilla Milo kom till oss". Då vågar ju dessa två tjejer, säga,som jag tidigare under kvällen tyckt reagerat på frågan om barn nummer två, att de haft svårt att få första barnet. Ena tjejen hade gjort flera IVF innan de blev gravida och den andra tjejen hade gått på hormonbehandlingarna och försökt i flera år. Att de båda nu försöker bli gravida igen men att det inte funkat för någon av dem. Då förstår jag ju deras reaktion på frågan de fått tidigare under kvällen. Därav min Facebookuppdatering sent en natt här i veckan. 




Så nu är vår barnlöshetshistorua ute för alla mina 300 Facebook vänner. Det var lite jobbigt att "blotta" sig så. Men jag tänker att det kan hjälpa någon att tänka efter innan man slänger ur sig en fråga. 

4 månader

Idag blir Milo 4 månader. Jag tänker inte säga att tiden gått så fort, för det tycker jag helt ärligt inte att den gjort. Jag tycker tiden gått alldeles lagom framåt. Jag hinner njuta av stunden, av dagen och den ålder Milo är i precis just nu, varje dag! Det är viktigt för mig. Att inte sakna det som varit och inte alltid bara längta framåt, utan försöka njuta exakt precis här och nu. 

Dessa fyra flesta månader har varit omtumlande. Men på ett positivt sätt. Milo kom in i vår liv och förändra så mycket. Helt plötsligt så är han det absolut viktigaste. Han är nr 1, i alla lägen. Det är han som bestämmer när dagen börjar, när han ska äta, när han vill vara nära och mysa. Det är för honom vi planerar vår framtid, för honom vi vill ha ett stabilt och tryggt hem. Allt vi gör är med honom i åtanke. 

Jag har aldrig varit så genuint lycklig som jag är nu. Jag har aldrig njutit så mycket av nuet. Jag är en sån person som gärna planerar morgondagen, drömmer om framtiden och ofta glömmer att vara just här och nu. Men det har Milo lärt mig. Att njuta av varje dag, av varje stund. Imorgon och framtiden kommer, och då är vi redo för den. Men att vara här och nu är det viktigaste. 

Fyra månader fyllda av så mycket känslor, så mycket kärlek. Och jag kommer göra allt för din skull, älskade Milo!