Vecka 18 (17+3) bröllopsfest och ev fosterrörelser?!

Förra veckan var en riktigt tuff än. Hade endel pyssel och förberedelser kvar till vår bröllopsfest som skulle vara på lördagen. Alla dagar FÖRUTOM lördagen var fyllda av illamående oh kräkningar. Så ni kan ju bara gissa hur nervös jag var när jag öppnade ögonen på lördagsmorgonen. Mådde rätt illa på förmiddagen, men inga kräkningar och illamåendet var hanterbart. Vi började morgonen med att duka ordning och dekorera i festlokalen. Sen hade vi ett par timmar mitt på dagen för vila och yttre fix. Spenderade två timmar till mitt hår och smink. Jag är så grådassig i ansiktet av kräkningarna, viktnedgången och illamåendet. Så jag fick sminka mig lite extra för att känna mig någorlunda fin. När klockan slog 16.40 började gästerna rulla in. Jag var förväntansfull och spänd inför kvällen. När all gäster kommit höll min pappa ett välkomsttal och kvällen var officiellt igång. Kvällen bjöd på god mat, mycket skratt, glädjetårar, lekar, presenter (som vi absolut inte väntat oss få vi avtackat oss). Mitt illamående kunde hålla sig i någorlunda schack, något större matintag var det inte tal om. Men smakade några tuggor av middagen och den var suveränt god! Kvällen avrundades vid 02 tiden och jag kan stolt säga att jag och min gravida vän, stängde festen. Väl hemma i stugan så skulle mannens tre bästa kompisar sova över. Så vi satt och surrade ett tag innan jag kände mig helt svimfärdig och jag fick tacka för mig och säga godnatt. Väl i sängen brast jag ut i tårar. Dels för att jag var så fruktansvärt trött och slut, men också för att jag var så tacksam för hur kvällen blivit och att jag orkade med. 

Morgonen efter vaknade jag upp till illamåendet igen och sedan dess så har illamåendet fyllt mina dagar. Jag är så förundrad att den enda bra dagen jag haft på ca 2 veckor är på vår bröllopsfest. Nästan som ett mirakel. Oavsett vad som gjorde att illamåendet höll sig i schack så är jag tacksam. 

Kvar från festen blev ett par kilo godis. Vi hade ett godis/chips buffébord på kvällssidan. Problemet var bara att gästerna hämtat varmrätt säker 3 gånger var och var därför inte det minsta hungrig. Så jag hoppas något av alla 30(!) barn i kvarteret kommer förbi på bus eller godis under veckan. För här blir det inte uppätet. Mannen äter inte godis, i alla fall inte mer än typ 2 stycken. Och jag gör det ju inte heller för tillfället pga illamåendet. 




Sen måste jag ju bara få berätta. I söndags när vi kommit hem och ligger i soffan så känner jag två puffar inne i magen. Blir helt till mig och vet inte vad jag ska tro. Säger till mannen att jag upplevt det men vet inte om det är sparkar eller vad det var. Och så igår kväll när vi ligger i sängen, mannen hade precis somnat och jag ligger och läser lite bloggar i telefonen, så känner jag samma sak igen, men denna gång mycket kraftigare och tillsammans med buffar massor med andra rörelser. Det känns som att något därinne snurrar runt flera varv. En lång stund håller det på, kollade aldrig på klockan, men skulle gissa på runt 20 minuter. Magen blev under denna tid stenhård. Jag höll händerna på magen för att känna om det kändes på utsidan, men jag vet inte  riktigt. Det kändes så himla tydligt på insidan att jag hade svårt att veta om jag kände det i händerna också. Idag är jag lite i chock, kan det ha varit bebisen?! Kan jag ha inbillat mig? När kände ni tydliga rörelser för första gången?


Kommentarer:

1 C:

Skönt att lördagen blev helt okej ändå och att illamåendet höll sig lite i bakgrunden. Jag tror nog att det är rörelser du känner. Man blir ganska chockad för att man inte vet hur det ska kännas ju :) Kramar

Svar: Ja är tacksam för att det blev så bra. Jag hoppas att det är pyret jag känner av, samma sak igår kväll när jag låg i sängen och skulle sova. Det jag tycker är så konstigt är hur hård hela magen blir, eller rättare sagt hela livmodern, man känner kanterna på livmodern JÄTTETYDLIGT både nere, på sidorna och uppe vid naveln.
Evelina

2 A:

Härligt att ni hade en fin fest och du kunde njuta. Synd att det inte höll sig dock och du mår dåligt igen.

Det kan nog vara bebisen du känt. Jag kände tydligt i vecka 17. Men lite bubbligt tidigare. För mig var det ofta som en stor bubbla som sprack och trodde därför att det var tarmarna även om det var lite annorlunda mot tarmbubblor. Jag kan ännu känna det så, men vet nu att det är bebisen när den är vänd inåt. Sen ibland kändes det som en liten ål där inne. Nu en stor ål...med armbågar haha! Eller som att någon petar en försiktigt i sidan fast inifrån. Spännande det där! För mig tog det ganska lång tid innan jag kände på utsidan men man låg där och tryckte händerna hårt mot magen och en dag kände man bara :)

Kram!

Svar: Ja men jag börjar vara inställd på att må dåligt, men såklart blir man lite besviken när man mår dåligt efter en sån bra dag..

Jag hoppas innerligt att det är det. Kände samma sak igår kväll också nämligen. Åh, det låter så mysigt med tydliga rörelser. Som man längtat efter detta! :)
Evelina

3 Bella:

Va härligt att det blev en så lyckad bröllopsfest och att du fick må helt okej åtminstone! Underbart! Har du något riktigt fint att se tillbaka på.

Vilken bonus att känna bebisen! Kan inte ens föreställa mig känslan. 💗
Många kramar Bella

Svar: Ja, är så tacksam för att allt blev som det blev. Att jag fick ha en bra dag ur illamåendesynpunkt och att festen dessutom blev så oerhört lyckad. Ja minnena tar jag med mig för alltid!

Ja, men jag vågar knappt tro att det är sant än. Men jag antar att det är pyret, för kände samma sak igår kväll! Nej visst är det svårt, men det går fort och snart känner du också 😊
Kram!
Evelina

4 Langtarefterbarn:

Åhh va gott det ser ut! Jag skulle kunna äta allt då jag är otroligt sugen just nu!
Skönt att du fick må bra under festen! :)

Jag fick veta när jag var på gynakuten att min moderkaka sitter i framvägg vilket gör att det kommer dröja innan jag känner Mini. Är såååå avundsjuk på dig!! Så härligt det måste vara att känna!

Kraaam

Svar: Du för komma på bus eller godis här! ;) haha!

Förhoppningsvis dröjer det inte så länge för dig. Jag är fortfarande osäker om det är bebis jag känner. Men samtidigt så måste det ju vara det. Nu idag har jag för första gången känt på höger sida av livmodern, ganska tydliga små buffar, trots det är jag ändå osäker på om det är det och vågar knappt hoppas. Haha låter säkert superknasigt, men så känner jag.

Kram
Evelina

Kommentera här: