Vecka 37 (36+0) Första natten med Citodon



Inatt skulle jag prova Citodon som läkaren skrev ut igår mot de onda förvärkarna. Tog en tablett, men har möjlighet att ta två alternativt en tillsammans med en alvedon. Men valde att börja med en tablett för att prova mig fram.

Hela dagen igår var fylld av täta förvärkar. Efter läkarbesöket åkte jag och skulle handla lite småsaker på Ica maxi. Det brukar bara ta ett par minuter att ta sig genom den affären, men igår hade jag så täta förvärkar att jag knappt tog mig fram. Mitt i affären kände jag hur allt blev svart, det började rinna svett om mig och jag fick lov att sätta mig ned på en stol. Väl i kassan så var jag alldeles klibbig av svett. Så obehagligt. På kvällen kände jag mig rastlös, psykiskt, så mannen föreslog att vi skulle åka och se bio. För att jag skulle få komma ut ur huset ett tag och tänka på något annat. Väl på bion så kom förvärkarna med 3-5 minuters mellanrum och jag hade lite svårt att koncentrera mig på filmen. Men vi såg den klart och åkte sen hem för att krypa ner i sängen och sova. Tog min Citodon vid 22.30 och vid 23.45 låg jag fortfarande och ojade mig över smärtan. Somnade till i ett par minuter och vaknade av tårar och smärta. Beslutade mig för att ta mitt täcke och kudde och flytta ner till soffan för att inte störa mannen som skulle upp och jobba. Väl i soffan så ville smärtan inte alls släppa. Vid 02.15 hade jag fortfarande inte kunnat slappna av tillräckligt, pga smärtan, för att somna. Sprang på toan och kissade varje halvtimma och grät mellanåt av smärtan. Slog igång en serie på iPaden och slumrade till ett par gånger. Men det dröjde inte mer än ett par minuter innan jag vaknade upp av smärtan igen. Så höll det på fram till 06 då mannen klev upp för att åka och jobba. Efter att han åkt så somnade jag tillslut i 1,5 timma utan att vakna en enda gång. Så skönt! Så totalt gav denna natt mig kanske 2,5 timmars sömn om man räknar ihop alla utspridda minuter. Jag känner mig som en zombie. Som att kroppen väger 10000kg och att min hjärna slutat fungera. Vill bara dra täcket över huvudet. 

Ikväll provar jag med ökad dos och ser om det ger något resultat. Har även möjlighet att ta citodonen dagtid. Men det är ju egentligen inte smärtan som är värst, det är ju att jag inte kan sova pga smärtan och att jag därför känner mig helt död dagtid och inte klarar av att hantera smärtan lika bra. Jag vill försöka hålla sömnen till nattetid för att inte vrida på dygnet. Så avvaktar nog med att ta Citodon tills ikväll, om det inte blir outhärdligt under dagen förstås.. 


Kommentarer:

1 Sanna:

Ååå du är så stark! Tror ingen kan förstå vad du egentligen går igenom. . Som att de inte var nog med illamåendet! Jag tycker SÅ synd om dig. Man önskade att de fanns något man kunde göra för dig. Men nu närmar det sig och jag tror och hoppas att de inte är allt för långt bort. Ingen borde få ha den här smärtan som du får stå ut med. VILKEN KÄMPE DU ÄR! Kom ihåg det. Kramar från Piteå

Svar: Tack för dina fina ord, de värmer!! Ja denna graviditet har stundtals varit väldigt kämpig. Men samtidigt så underbar på samma gång. De bra dagar jag har så känner jag hur lycklig och tacksam jag är. Men de dagar då illamåendet förstört allt och förvärkarna förlamar hela mig, så kan jag bli arg. För jag vill ju springa runt med min runda mage och visa hela världen.

Oj, inte visste jag att jag hade så lokala läsare på min blogg ;)
Stor kram och tack för din kommentar!!
Evelina

2 Sanna:

Jag förstår verkligen det!!
Haha jag hade ingen aning att du var här uppifrån förens jag läste ditt senaste inlägg om Skotercrossen som jag vet håller till i Skeå. Är ni från skellefteå?:)
Jag läste även dedär om att "allting kommer bli bra om man bara fick bli gravid" och de stämmer så bra på mig, har tänkt den tanken 500ggr känns de som.
Imorgon kliver vi in i vecka 18. Tiden bara springer fram!!
Kram

Svar: Har inte varit så öppen med vart jag bor eftersom alla vi känner inte vet om resan till denna graviditet/bebis. Men jag känner nu att det inte spelar någon roll. Låt hela världen få veta. Ja vi bor i Skellefteå :)

Ja den tanken fanns väldigt ofta hos mig, bara jag blir gravid och får behålla barnet kommer allt och bli bra. Och så är det ju nästan också.
Åh vad häftigt, då ska ni på ultraljud snart va?
Evelina

Kommentera här: