Vecka 29 (28+4) Barnmorskebesök

Igår var jag på besök hos barnmorskan. Helt ärligt så var jag nervös inför besöket. Förra träffen, i vecka 25, så påpekade hon tydligt att jag nu bara hade 3 kg kvar att gå upp innan BF.. Och med vetskap att jag inte fått sköta magen, ursäkta informationen, mer än tre gånger på lika långa veckor. Så var jag säker på en stadig viktuppgång och en rejäl utskällning från henne. 

Men utskällningen uteblev. +2 kg stod vågen på, vilket innebär -1kg från vikten tagen dagen innan ägglossningen, +2kg från inskrivningsvikten i vecka 12. (Hade ju redan hunnit gå ner 3 kg från äl till inskrivningen pga illamående och kräkningar. ) Men barnmorskan sa bara att jag hade en fin viktkurva, att man i denna vecka ska ha gått upp ungefär hälften av vad man totalt ska göra under hela graviditeten. Vilket jag inte orkade ifrågasätta. Eftersom jag fortfarande ligger under min vikt som jag hade vid äl. Men barnmorskan tyckte det lät rimligt att jag bara ska få gå upp 2 kg till innan bf.. Vilket i mina öron låter galet, finns det ens någon som bara går upp 2kg de sista 11 veckorna?! men nog tjatat om det. Jag kommer ändå ingen vart med mitt tjat. Men less blir jag ändå på min BMs resonemang. 

Allt annat såg bra ut. På förra besöket i vecka 25 så låg mitt blodtryck för högt, 142/80, om jag inte minns fel. Men denna gång var det tillbaka på en bra nivå. 118/76. 

Blodsocker 4,9
Bebisens hjärtslag låg på 143slag/min
Järnvärdet låg på 111, en liten dipp sedan sist. Men eftersom jag inte känt av det och att det tydligen kring denna tid är vanligt med en dipp så tyckte BM inte att jag behövde äta något järntillskott i dagsläget. Och det är jag tacksam för, speciellt med tanke på att min mage redan står STILL! 

Symfys/Fondusmåttet låg lite under min kurva, men BM tyckte inte att det var något att anmärka på. 

Bebis låg som vanligt med huvudet neråt.

Urinprovet visade inte på något avvikande heller, men eftersom jag har besvär med tilltagande sammandragningar, så ville BM skicka urinprovet på odling. För att utesluta att det finns bakterier i urinen som är orsaken till sammandragningarna. Jag frågade henne hur många sammandragningar man kunde ha på en dag utan att det var något konstigt. BM svarade att inte mer än 10-15 stycken. Och jag har, utan att ha räknat exakt, säkert 15-20 per dag. Så hon tyckte att jag skulle vara lite uppmärksam på dem så de inte börjar göra ont eller att jag upplever att de trycker neråt. Men jag tycker det är svårt, för jag upplever att det trycker lite neråt vid sammandragningarna, men de gör ju inte ont. De känns ju, ger ett obehag, men inte ont ont.. Om ni fattar vad jag menar. 

Så överlag gick BM-besöket bra. Jag kände mig nöjd när jag gick därifrån. Både jag och bebis fick OKstämpel och det räcker för att göra mig glad.

I övrigt så kämpar jag på med illamåendet och kräkningarna. De är tillbaka med full kraft och de senaste dagarna har jag inte kunnat göra något annat än ligga i soffan/sängen. Detta gör att humöret påverkas och jag blir lite nedstämd. Men lilleman i magen verkar ju må bra, så jag försöker ständigt påminna mig om att jag går igenom detta för hans skull. Och att en underbar tid väntar oss om inte alltför många veckor. Men ibland surar jag ihop och  vill gråta och gnälla. Är det inte nog snart? Jag vill äta mat!! Det jag känt de senare två veckorna är att jag börjar vara alltmer hungrig, det känns som att jag skulle behöva äta dubbelt så mycket bara för att inte vara ständigt hungrig. När jag vaknar på mornarna så är jag så hungrig att humöret skenar iväg och jag är en riktig surfitta. Men oftast är det omöjligt att äta direkt pga illamåendet, så på helgerna hinner jag sura ihop och skälla ut mannen helt oförtjänt. Stackars karl! 

Annars väntar jag på besked från försäkringskassan om min ansökan om havandeskapspenning. Har ansökt från den 3/2, är avstängd från jobbet från det datumet. Så vad jag förstått så brukar de inte neka någon som ansöker och är avstängd från jobbet pga risker i arbetsmiljön, i mitt fall hot och våld risken. Men det skulle vara skönt att få det bekräftat från FK, att allt är klart. Men det dröjer säkert ett tag till.. 

Sjukskrivningen jag går på nu går ut på torsdag, kontaktade min läkare förra veckan som i fredags mailade och sa att han skulle kontakta mig. Men jag väntar fortfarande.. 



Detta är vad jag sysselsätter mig
med när illamåendet förlamar mig. Den här filten är i slutklämmen, och en av fyra projekt som jag haft sista månaderna. Denna ska ges bort till min vän som har en 8 månaders bebis. När den är klar så ska jag fortsätta på filten som är tänkt till bebis i magen. Den är påbörjad men har hamnat i skymundan ett tag. Har tänkt att det är så länge kvar ändå, men nu börjar det ju närma sig. Så kanske bäst att ta tag i den om jag ska ha den klar innan bebis kommer. 

Slänger in en bild på den påbörjade filten till bebis i magen också.( Bilden är tagen för ett par veckor sen, julen är nämligen bortstädad från detta hus nu).



Kommentarer:

1 A:

Fattar inte riktigt hur din BM tänker med vikten. Jag har gått upp en hel del såhär på slutet och inte hört ett pip. Jag har bara bilderna du lagt upp här att döma av och du ser inte överviktig ut i mina ögon. Hoppas hon låter bli att tjata för mycket i framtiden för det är stressande. Kram!

Svar: Nej jag förstår inte heller. Och det är väl där frustrationen sitter. Att jag inte förstår varför hon säger som hon gör. Och jag hatar att detta påverkar mig. Jag önskar att jag bara kunde skaka av mig det. Men jag kan inte. Tack för din kommentar! Ja, det stressar verkligen.. Kram
Evelina

2 C:

Jobbigt när BM ska haka upp sig på vikten sådär. Min blev ju förskräckt bär jag hade gått upp 10 kg kring vecka 27 men sedan blev det ju bara 4kg till innan bebisen kom. Gick fort i början och segt på slutet. Kram

Svar: Det är faktiskt väldigt jobbigt. Speciellt när hela min graviditet präglats av illamående och kräkningar. Huvudsaken borde väl vara att jag får i mig någon mat alls, inte hur många kg jag går upp.. Nej usch vad jag är less vikthetsen!

Oj, bara 4 kg från vecka 27?
Kram!!
Evelina

3 Karin:

Hej,

Men varför härjar din bm om vikten? Har du haft problem med upp- nedgång innan eller? Jag har gått upp 10kg till v 24 (jag har varit mestadels sängliggandes). Min bm ville väga mig vid inskrivning men vid v 24-kontrollen var det jag som bad om viktkontroll. Verkar inte alls vara viktigt för min bm.

Onödig stress! De flesta utgår väl från att man vill gå upp "lagom" och gör sitt bästa utifrån förutsättningar.

Ps. Tack för din kommentar. Det är jag som målat tavlan ds

Kram

Svar: Hej!
Nej inga problem. Hon anser nog helt enkelt att jag är för tjock.. Nej helt ärligt vet jag inte. Jag förstår inte. Jag är ju inte fet.. Ett par kilo för mycket har jag lagt på mig de senaste åren av olika anledningar. Men inte så att jag förtjänar denna hets!

Vad skönt att din BM verkar vettig. Det är oerhört jobbigt att känna denna press..

Exakt! Det finns ju ingen som vill gå upp 30 kg i vikt under en graviditet. Man försöker leva så bra man kan utan att det ska gå till överdrift åt något håll.

Skojar du?! Herregud vad du är duktig!! Den är fantastisk!
Evelina

4 Jennie:

Eeeh...jag blir helt förfärad av att läsa det här. Vad är det för fel på henne? Är hon någon slags relik? Jag minns tydligt från mödravårds-praktiken att det här med vikt skulle man inte bry sig så mycket om, och det där med 12-14 kg var en envis kvarleva från 80-talet typ. Kvinnorna man träffade hade gått upp allt mellan 8 till 26 kg totalt utan att det höjdes på ögonbrynen. Det enda man skulle vara uppmärksam på var ju ifall det gick snabbt samtidigt som symptom på preeklampsi och diabetes fanns, annars var det som sagt inget konstigt alls.

Jag har tre väninnor som fått barn, alla gick upp över 20 kilo utan att äta dåligt. De gick ner allt snabbt efteråt. Själv är jag i vecka 36 nu och har gått upp 18 kg, så jag lär ju också hamna vid 20-strecket. Min bm log bara och sa att allt är toppen med både mig och bebisen, så det struntar hon verkligen i (jag blev också lite orolig nämligen, jäkla vikthets). En del kvinnor lägger på sig mer vätska än andra, sa hon bara.

Svar: Jag vet inte vad det är för fel på kvinnan. Hon är liksom inte elak när om säger det. Men när jag går därifrån så inser jag vad hon verkligen sagt och undertonen i det hon säger. Och det gör mig ledsen. För så fet är jag inte.. Och nej, har inte gått upp snabbt i vikt, blodsocker är perfekt, inga tecken på preeklampsi. Så hon har liksom inget medicinsk belägg för sin åsikt.

Jag ligger ju fortfarande på minus. Men det är liksom oviktigt när man mått illa och kräkts i snart 7 månader. På ett sätt är jag tacksam att jag inte gått upp 25 kg hittills, men jag har sedan gravidstart haft inställningen att jag ska leva så gott jag kan utifrån vad min kropp tillåter mig. Då visste jag ju inte att jag skulle må jävel och fortfarande gör. Men till saken hör att så länge det inte finns medicinska belägg för att försöka begränsa viktuppgången så känner jag att det är väl den gravida kvinnans problem. För mig veterligt så kommer inte BM att hjälpa till med att försöka få bort mammakilorna sen..

Runt 20kg är väl rätt vanligt. Precis som du så de flesta jag känner har gått upp mellan 12-25kg.

Tack för din kommentar!!!
Kram
Evelina

5 jenny:

hejsan...jag fick tillsagt till mig vid min graviditet att inte gå gå upp mer än 6-8 kg...gick upp 16, och gick ner dom fortare än två veckor, och jag var ganska överviktig så jag tycker du ska strunta i henne, låt kroppen få bestämma, är ju mkt vätska man går upp sista tiden oxå. Bara för att man går upp mkt så är det inte säkert att det är svårt att få bort dom sedan, jag gick som sagt ner mina under två veckor efter graviditeten...

Svar: Hej! Tack för din kommentar. Precis som du säger så går det ju inte alltid själv att påverka sin viktuppgång. Och jag är medveten om att jag kan äta rätt men ändå gå upp betydligt mer än BMs rekomendation. Det som stör mig är hennes orimliga krav, 3 kg på en hel graviditet. Bara bebisen väger ju mest troligt mer än så vid BF..
Evelina

Kommentera här: