Vecka 34 (33+3) Sammandragningar

I en veckas tid har dessa sammandragningar eskalerat och varit helt okontrollerbara. Så fort jag ändrar läge på kroppen, från stående till sittande, från sittande till stående, från att ligga på höger sida till att ligga på vänster, så fort jag går eller står. De senaste dagarna har de kommit allt oftare, gjort allt ondare och kommit helt oprovocerat. Även i vila när jag är helt still kan de komma upp mot 6-8 stycken på en timma. 

Igårkväll, ursäkta informationen, skulle jag försöka gå på toan. Är hård i magen och så fort jag försökte "krysta" så kom en sammandragning. Till slut fick jag ge upp, utan toaresultat, men fick sammandragning på sammandragning som gjorde absurt ont. De stålade ner efter benen, gjorde ont bak i ryggen och magen var stenhård. La mig på soffan och halvgrät. Men det ville inte släppa, efter 10 minuter sprang mannen iväg och värmde på min värmekudde som han la längst ner på min mage. Då, efter ett par minuter släppte smärtan. 




Enligt min barnmorska så är dessa inget att oroa sig för. Eftersom de inte kommer regelbundet och med ett visst intervall. Men jag kan ändå inte låta bli att grubbla lite över dem. Ska det vara såhär i 6 veckor till? Ska förvärkar göra så ont att jag vaknar av dem på nätterna? Kommer bebis att komma tidigare pga dessa förvärkar eller har alla gravida det såhär? Jag har hört runt bland vänner som har barn sen tidigare och de allra flesta har knappt haft några sammandragningar/förvärkar alls innan sista veckan innan förlossningen. Ja vi får väl helt enkelt se. Ska till barnmorskan på torsdag igen, känns som man inte gör annat än att springa där såhär i "sluttampen", så får vi se vad hon säger som sammandragningarna och dess antal och smärtan. 

Idag är det föräldraträff/utbildning igen. Mannen har inte möjlighet att följa pga att han är överöst av jobb, jobbar över mest jämt för att förhoppningsvis få en lite lugnare period när bebis väl är här. Så tanken är att jag ska åka dit själv, vilket egentligen inte är ett problem, men eftersom vi bor en mil från sjukhuset så måste jag ta bussen och sen gå resten av biten till sjukhuset, ca 2-3 kilometer. Och hur löjligt kort denna sträcka än låter så gör den att jag är osäker om jag kommer att klara det. För när jag går utomhus så kommer sammandragningarna väldigt ofta och tätt. Säkert var 100-200 meter. Och på 2-3 kilometer så hinner det bli rätt många. Vi får se vad jag bestämmer mig för, vill ju samtidigt verkligen inte missa föräldraträffen/utbildningen. Idag ska det handla om förlossning/smärtlindring. 

Kommentarer:

1 Julia:

Hej!
Har läst din blogg länge vi har nästan samma BF, jag har den 4 april :)

Tycker du ska ringa till förlossningen och berätta för dem istället ang dina sammandragningar. Tycker inte det känns som din barnmorska lyssna riktigt.

Kram julia

Svar: Hej! Vad kul att du läser och att du lämnat en kommentar efter dig :)

Nej min barnmorska är lite knepig minst sagt, jag ska dit på torsdag. Får se vad hon säger. Jag känner ändå att jag inte behöver ringa förlossningen, inte som det varit hittills. För de släpper ju tillslut bara jag ser till att vila och inte anstränga mig över huvudtaget. Men jag kommer definitivt ringa förlossningen om jag blir orolig och känner att jag inte står ut.
Evelina

2 A:

Lite så hade jag det också sista veckorna. Milo är ju född i vecka 38. Dessvärre sa min BM att sammandragningar/förvärkar inte behöver betyda att bebisen kommer tidigare men man vet ju aldrig.

Svar: Jag vet att det i princip är förbjudet att säga, men jag kan inte låta bli, efter denna graviditet, att önska att han kommer en två veckor tidigt. Jag vill äta som vanligt igen, kunna röra mig och mysa med det finaste vi någonsin skapat. Får se om sammandragningarna/förvärkarma bara är jävliga och retas eller om förlossningen startar tidigare..

Kram
Evelina

3 Johanna:

Stackare!

Som sagt har jag haft full fart med sammandragningar sedan vecka 26 och bebis ligger fortfarande tryggt och fint i magen (är i vecka 38, 37+5), dock inga onda, men vissa dagar är det sammandragningar alltså var tredje minut.. Även när jag ligger ner. Riktigt jobbigt och jag längtar till bebis är ute och man kan röra sig igen!

Förstår att det måste vara riktigt jobbigt om de förutom att spänna helt otroligt även gör ont :-/

Hoppas tiden går fort för dig nu trots allt fram till bebis kommer ut!

Svar: Ja dessa eländiga sammandragningar. Ja jag inser att det absolut inte är säkert att bebis kommer lite tidigare än beräknat trots alla dessa sammandragningar, men jag inte låta bli att hoppas att bebis kommer senast på beräknad dag.

Tack vad snällt! Lycka till du, det är ju snart dags för dig :)
Evelina

Kommentera här: