Ny vecka, vecka 34. Jag känner mig lite chockad, vart har de senaste veckorna tagit vägen?! Jag minns så väl när jag var i vecka 18, hade laddat ner en app till iPaden som visade bebisen i verklig storlek. Minns hur jag visade mannen och var så fascinerad över hur stor bebisen hunnit bli redan. Minns också att vi då kollade bebisens storlek framåt i tiden, "undra hur stor bebisen är kring julafton, då kommer jag vara i vecka 26" och till sist så kollade vi hur stor bebis skulle vara när jag fyllde 24, dvs imorgon, vecka 34 och vi kunde då konstatera att nu var det skulle vara ett "stort" barn som låg där inne. Det känns väldigt konstigt att vara där nu, i vecka 34, det jag bara kunde drömma om när jag satt där med min iPad i vecka 18, och fortfarande inte riktigt vågade tro att detta skulle gå vägen..
Jag är lågt ifrån konstnärlig, men jag älskar att pyssla. Så när vi var i Stockholm förra helgen så hittade jag ett set med bokstavsstämplar och stämpeldyna som jag köpte. I veckan pysslade jag ihop en tavla med hjälp av detta, som jag tänkte ha i barnrummet. Hittade texten på nätet och känner så starkt för det. Symboliserar så mycket, men framförallt vår längtan och väntan efter barnet i min mage.
