Bild från denna morgon. Magen har inte växt så mycket de senaste veckorna. Men pyret är igång inne i magen dygnet runt, så det lugnar oron.
Vill återkomma till mitt inlägg igår. Jag förstår att många av er säkert tycker att det är löjligt att jag blir besviken över att fortfarande ha -5,8 kg till min vikt innan graviditeten. Kanske är det löjligt. Kanske borde jag vara nöjd att jag inte gått upp 15kg. Jag vet inte. Men känslan i mig handlar om att jag är orolig att jag inte kan ge bebisen alla de näringsämnen och mat han behöver. Och ja, jag vet mycket väl och har hört det både från läkare och barnmorskor, att bebisen tar det den behöver. Men faktum är ju ändå att jag inte ätit vissa saker på över 5 månader. Och min kropp borde ju ha näringsbrist? Och då spelar det ju inget roll att barnet är en "parasit", den kan ju inte ta av näringsämnen som inte ens finns i min kropp.. Så jag förstår om ni tycker att jag är löjlig, men samtidigt hoppas jag att ni förstår att min oro inte egentligen handlar om vikten. Det är egentligen oväsentlig. Men jag ser den som ett bevis på hur mycket jag ätit/ kräkts. Och att bara ha gått upp 1,2 kilo av de 7kg jag gått ner, känns som ett misslyckande. Att den näring jag får behålla inte räcker till mig och lilleman.
Nu ska jag göra mig i ordning, det vill säga dölja det bleka ansiktet med lite smink. Ska förbi på jobbet och lämna sjukintyg och hälsa på mina efterlängtade arbetskompisar. Ska försöka orka åka och handla efter det, så förhoppningsvis räcker orken.
Jag förstår dig helt och hållet gällande vikten. Jag var överviktig från början och gick ner 7 kg. Nu har jag gått upp dessa plus lite till. Mitt illamående gick inte heller över, men jag har det lättare än du verkar ha. Jag förstår att du är orolig och just dessa tankar om näringen i kroppen hemsökte mig också mycket. Maken köpte kosttillskott som han försökte tvinga i mig, men det gick inte alltid så bra. Och att kräkas upp gravidvitaminerna är vidrigt.
Jag har tyvärr inga uppmuntrande ord, mer än att jag önskar av hela mitt hjärta att det snart vänder för dig. Och att om det inte skulle göra det så hoppas jag att du kan få lite svar på dina frågor av någon klok barnmorska/läkare som kan lugna lite. Kram!