Vecka 29 (28+0) Ny vecka och uppföljning av njurproblem

Idag går vi in i vecka 29. Det känns helt galet. Tiden går så fort men ändå så långsamt. Det känns länge kvar till BF 3 april men ändå så nära nu. 

Idag på morgonen har jag varit en sväng på lasarettet för uppföljning av mitt njurproblem. Fick träffa en ST-läkare och en läkare. ST-läkaren skulle lära sig ultraljud så de började med att kolla njuren och njurbäckenets vidgning, som var det relavanta. Vidningen på höger njure var vid inläggningen 18/12 12mm, nu låg den på 15mm. Jag hann bli lite orolig, tankarna snurrade. Vad händer nu?! Men läkaren lugnade mig ganska snabbt och sa att så länge jag inte har ont så är det ingen fara. Denna vidgning är relativt liten ändå. Så det var skönt. Sen efter det ville ST-läkaren träna på ultraljud så hon frågade om hon fick titta på bebisen också, trots att det egentligen inte fanns någon anledning till det. Och jag tackar såklart inte nej till att se på bebisen en extra gång. Så under 15 minuter fick jag mysa med bebisen på skärmen. ST-läkaren mätte tillväxten, men korkad som jag är ibland så bad jag henne aldrig räkna ut tillväxten. Men allt såg tydligen bra och normalt ut. Bebis sparkade på som en galning som vanligt. Låg med huvudet neråt, som han gjort på de senaste 3 ultraljuden. Och som han alltid gör även annan tid. Han ligger i princip alltid med huvudet neråt, ryggen/rumpan ut/upp på höger sida och sparkar och slår mot vänster sida av magen. Läkaren skrattade och sa att han ligger och är redo för att komma ut. Men han får gärna stanna där inne tills efter vecka 38 i alla fall, så han hinner växa på sig och bli rund och go.

Så länge som jag inte får ont så är allt kring njuren nu lämnat, ingen mer uppföljning behövs. Utan jag får ta kontakt med dom om jag skulle få ont. Känns skönt att lämna detta nu.


Här är bilden som jag fick med mig från dagens ultraljud. Han ville inte alls vrids sig och ge oss en profilbild. Så tillslut tog ST-läkarn en bild framifrån. Ser ni hur tydligt ansiktet suns? Med öga, näsa och mun. Finaste lilla tokbebis. Jag känner mig alldeles lycklig och sprallig i hela kroppen, lycklig för att detta händer. För att bebis finns, växer och verkar må bra där inne. 

Önskar er alla en trevlig helg. Här ska det, om ork finns och illamåendet håller sig någorlunda lugnt, möbleras om, julen ska städas bort, och sen fortsätter vi med planeringen för renoveringen i bebisens kommande rum. Ska ägna ett inlägg till det senare. 

Kommentarer:

1 C:

Skönt att få ett extra ultraljud sådär, det hör knappast till vanligheterna :) Riktigt häftig bild på lillbebisen ;) Kram

Svar: Ja, lite lyx är det att få kika på bebis en extra gång :) Ja visst är det är cool bild, det syns ju verkligen att det är ett ansikte. Kram
Evelina

Kommentera här: