Kommentarer:
Jag tror att alla får dumma kommentarer hur de än gör i den här frågan. Vårt beslut att INTE ta reda på kön togs väl emot bland den äldre generationen som menar att "Det är som att öppna julklapparna innan julafton!" Och njaa det är ju inte vår anledning.
Jag vet med mig hur präglad jag är av vårt könsstyrda samhälle och ville inte redan innan barnet kommer skapa band till det utifrån könet. Min man kände samma sak och vi båda kände att vi inte ville att andra skulle skapa såna band, baserat på endast könet till vårt barn heller. Barnet kommer att könas nog ändå, tyvärr.
Den yngre generationen bemötte vårt beslut ganska negativt. Vi har låtit alla i vår omgivning göra som de ville utan kommentarer och med genuin glädje för deras skull. Men själva har vi hört muttras att hur kan vi vänta och vill vi vänta? Och om genustrams som vi fastnat i.
Jag tycker att alla ska få göra precis som de vill i denna frågan och det ska respekteras av omgivningen hur man än valt och av vilken anledning man än valt det.
Kram! :)
Ville bara tillägga att för oss blev det inte svårare att knyta an till barnet i magen för att vi inte vet könet. Och jag själv tvivlade lite i början, får jag erkänna. Men för just oss var det rätt att inte ta reda på det. Och jag är säker på att andra är kapabla att göra samma beslut för sig själva, vilket de än väljer. :)
Vi har faktiskt inte fått höra några sådana kommentarer alls, utan när vi har svarat "ja" på om vi ska ta reda på könet så har samtliga vi känner sagt "det gjorde vi också". Lustigt det där. Ingen aning om varför folk skulle vara negativt inställda till det? Jag kände igen mig exakt i din beskrivning - vi är väldigt genusmedvetna (handlade t.ex. ALLA bebiskläderna innan vi ens visste könet, haha) så det handlar inte alls om det, utan mer om en extra möjlighet att knyta an till den där i magen. Nu kallar vi bebisen "hon" istället för "den" och testar namnet vi tänkt oss. Vi är dessutom båda väldigt nyfikna av oss, det kanske spelar in? Men jag hade för den sakens skull inte försökt påverka andras beslut på något sätt.
Överhuvudtaget så har jag bestämt mig för att stänga öronen när alla "råd och tips" och berättelser nu börjar ramla in, jag ler och nickar men lyssnar inte. Det här är vårt barn och vår upplevelse! När jag läste till ssk och vi hade praktik på mvc/bvc minns jag just hur ängsliga och oroliga alla föräldrar var i onödan över allt de hört hit och dit - "och min väninna sa detta och detta, sedan stod något annat på ett forum, jag vet inte vad jag ska tro". Oftast fanns det inga svar förutom att man ska följa sin magkänsla och göra det som man tyckte fungerade bäst för ens egen lilla familj :)
Jag håller med dig om att det inte är speciellt väl mottaget att vi valt att ta reda på vilket kön det är. "Öpnnar ni julklapparna före julafton också eller?" blev frågan.
För OSS kändes det rätt och det är det enda man ska bry sig om.
Jag tycker det känns fantastiskt att kunna säga att vi väntar en dotter. Tycker också att det är roligt att kunna spåna på namn till den lilla som ligger där inne.
Inte länge kvar tills ni förhoppningsvis får reda på vad som byggt bo i magen.
Kraam
Ja du, folk tycker och tänker väldigt mycket om allt. När Blondinbella skrev i sin blogg att dom skulle ta reda på sitt barns kön, läste jag kommentarer där folk skrev att hon bara ville sätta sitt barn i ett genusfack och kunna köpa rosa eller blåa kläder. Folk skrev också att det är sjukt att kunna knyta mer an till sitt barn för att man vet vilket kön det är, då man tydligen bara ser sitt barn som ett kön. Helt knäppt. Den dagen jag blir gravid kommer jag också vilja veta, mest för att nio månader är sjukt lång tid att vänta.
Om du hade sagt att du inte hade velat se könet hade folk säkert haft många åsikter om det också....
Åh herregud ja, illamåendet, kul att du tog upp det. Jag får fortfarande höra att jag ska prova äta några kex innan jag går upp, trots att jag precis berättat om hur jag varit inlagd med dropp...
Igår informerade barnets blivande farfar att man ska gnugga kardemumma på magen när de skriker, det var det enda som fungerade på min sambo. Haha jag dör.
Jag ville inte ta reda på något innan, sen blev vi gravid och jag blev säkrare och säkrare för varje vecka att det var en pojk, så säker att jag drömde flera ggr i veckan hur vi fick med vår son från bb... Tittade bara på "pojk"kläder...
Mannen ville jätte gärna veta, inte för att det spelar någon roll utan för att han kände att han kanske lättare kunde "knyta an" då han inte bör barnet utan bara kan vara med utifrån...
Så vi bestämde att vi ville veta.. Och möttes av motstånd av äldre generation och endel nära vänner också... De tycker vi bara skulle vara glad över att vi äntligen lyckats få ett barn...
Väl på RUL gick det inte att se... Vårt mirakel ville inte alls visa upp sig...
Så vi har fortfarande ingen aning...
Och jag tycker det är lite jobbigt...
Av många anledningar...
Men jag har alltid tyckt att man får göra precis som man vill, när mina vänner innan berättade att de valt det ena eller andra så stöttade jag och tyckte det var roligt oavsett...
"Vi vet ta det är..."
"Åh en liten... Vad mysigt att veta...kanske kunna planera lite mer om man vill ha speciella färger eller kläder"
"Vi ville inte veta."
"Men så spännande! Och vilken upplevelse att få veta när man väl är där..."
Tycker folk inte ska bry sig eller ifrågasätta så mycket... ;)
Kraam
Skit i vad folk säger och tycker! Ni gör helt rätt i att göra som ni vill.
Vi har tagit reda på kön vid båda mina graviditeter och skulle aldrig velat ha det ogjort. Visst jag vet inte hur det är att inte veta, men jag vet att jag trivdes jättebra med att veta. Jag upplevde att det blev mer verkligt när jag visste könet och för min kille blev det stor skillnad när han kunde säga "jag ska få en DOTTER!" Då blev det mycket mer verkligt och han kunde greppa det mer. Lättare med namn blev det ju också när vi bara kunde sikta in oss på ett kön.
Jag har bara sett fördelar med att veta och jag tror att jag blev precis lika lycklig när dom föddes som en som inte vet könet. Jag får träffa mitt barn, inte ett kön.