Vecka 20 (19+4)

Nu lyfter jag detta, eftersom jag vet att det finns olika åsikter hos er som läser likväl som det finns olika åsikter hos dem i vår närhet. 

Jag har sagt i flera års tid att den dagen jag blir gravid kommer jag att vilja veta könet på barnet. Jag har inte pratat högt och vitt om detta men manen visste om det. Och mannen som var tveksam till det, men bestämde sig när jag blev gravid och mådde så dåligt med ständigt illamående, att om jag ville veta så skulle vi ta reda på det på RUL om det var möjligt. Veckorna innan vi skulle på RUL fick vi frågor från alla håll - "ska ni ta reda på könet?" Vårt svar blev - Ja om det är möjligt. Och de allra flesta sa -"NEJ! Gör det inte, den överraskningen vill man ju ha kvar till förlossningen. Annars har man ju förstört all spänning" Vårt svar till dem blev alltid detsamma, vi vill göra det därför kommer vi att göra det om de är möjligt. Ni fick göra som ni ville när ni väntade barn, eller får göra som ni vill den dagen det är aktuellt för er. 

Nu till min fråga till er, varför är det så fel att vilja ta reda på barnets kön när h*n fortfarande ligger i magen? Varför får man alltid dumma kommentarer och åsikter körda upp i ansiktet om man är en av dom som faktiskt vill veta? Någon som känner igen detta? 

För oss handlar det enbart(!) om en nyfikenhet och en möjlighet att förstå och stärka bandet till barnet i magen. För mig har det varit svårt att förstå att det bor någon i min mage som kommer ut till oss om några månader och jag skulle vilja veta kön så vi kan börja fundera på konkreta saker som t.ex. namn. Barnrummet kommer inredas på ett visst sätt, som vi redan planerat och det kommer att se exakt(!) likadant ut oavsett kön på bebisen. Kläder till bebisen håller vi redan på att köpa, och de köps inte utifrån vilket kön våran bebis har. De köps utifrån vad vi tycker om och vill att vårt barn ska ha på sig de första månaderna. Samma sak med vagnen, den styrs inte av könet på vårt barn. Och kärleken till barnet är lika enormt stor och villkorslös oavsett vilket kön vårt barn har. Så jag kan inte låta bli att undra, vad är det som gör att så många tycker att det är fel att ta reda på barnet kön när det ligger i magen? För det första som folk frågar när barnet är fött är -"Vad blev det för kön?" Så vikten läggs ändå på detta. 

Jag tycker att det viktigaste är att alla får möjligheten att göra som de själva ville. Jag skulle aldrig försöka övertala någon som bestämt sig för att inte ta reda på kön på sitt barn, därför önskar jag att folk respekterar vårt beslut om att vilka veta. Men jag upplever att de inte är lila självklart.

Den 26/11 har vi ett nytt ultraljud inbokat, privat. För att eventuellt få veta könet på barnet. Mannens föräldrar betalar detta för att se är nyfikna och vill veta. Vi gör det dels för att vi får se vår bebis en extra gång och dels för att kanske kunna få veta vilket kön vår bebis har. Och detta har, som ni kanske förstår, inte mottagit så väl bland flera av våra bekanta. 

Låt mig få höra era åsikter, oavsett om ni vill eller inte vill veta könet. Och varför ni tror att vi som vill veta får höra så mycket dumma kommentarer om vårt beslut, vad grundar det sig i?

Kommentarer:

1 T:

Skit i vad folk säger och tycker! Ni gör helt rätt i att göra som ni vill.

Vi har tagit reda på kön vid båda mina graviditeter och skulle aldrig velat ha det ogjort. Visst jag vet inte hur det är att inte veta, men jag vet att jag trivdes jättebra med att veta. Jag upplevde att det blev mer verkligt när jag visste könet och för min kille blev det stor skillnad när han kunde säga "jag ska få en DOTTER!" Då blev det mycket mer verkligt och han kunde greppa det mer. Lättare med namn blev det ju också när vi bara kunde sikta in oss på ett kön.

Jag har bara sett fördelar med att veta och jag tror att jag blev precis lika lycklig när dom föddes som en som inte vet könet. Jag får träffa mitt barn, inte ett kön.

Svar: Jag bryr mig inte om vad folk tycker och tänker, men det stör mig att vi som vill veta alltid måste förvara oss. Medan de som inte vill veta aldrig blir, vad jag vet, ifrågasatt angående sitt beslut.

Vad härligt att höra att du bara sett fördelar med att veta kön! Jag vet att ju vill veta, av massor med anledningar.

Exakt, det är ju barnet man blir glad över inte könet!

Tack för din kommentar!
Evelina

2 A:

Jag tror att alla får dumma kommentarer hur de än gör i den här frågan. Vårt beslut att INTE ta reda på kön togs väl emot bland den äldre generationen som menar att "Det är som att öppna julklapparna innan julafton!" Och njaa det är ju inte vår anledning.

Jag vet med mig hur präglad jag är av vårt könsstyrda samhälle och ville inte redan innan barnet kommer skapa band till det utifrån könet. Min man kände samma sak och vi båda kände att vi inte ville att andra skulle skapa såna band, baserat på endast könet till vårt barn heller. Barnet kommer att könas nog ändå, tyvärr.

Den yngre generationen bemötte vårt beslut ganska negativt. Vi har låtit alla i vår omgivning göra som de ville utan kommentarer och med genuin glädje för deras skull. Men själva har vi hört muttras att hur kan vi vänta och vill vi vänta? Och om genustrams som vi fastnat i.

Jag tycker att alla ska få göra precis som de vill i denna frågan och det ska respekteras av omgivningen hur man än valt och av vilken anledning man än valt det.

Kram! :)

Svar: Tack för din kommentar! Vad intressant att läsa om någon med erfarenhet från andra hållet. Jag blir faktiskt lite förvånad över de reaktioner ni fått. Eftersom vi enbart stött på det motsatta. Men det intressanta är som du säger, att oavsett hur man gör, så kommer folk med dumma kommentarer. Och att man som gravid utsätts för alas åsikter. Att folk tycker och tänker om allt, men just kring graviditeten känns det som att folk tycker att det är fritt fram att packa på en alla deras åsikter, tips och råd. Det kan störa mig!

Exakt, alla har rätt att göra precis som de själva vill när det gäller deras egna barn. Man väljer själv vad som känns viktigt för en och hur man resonerar kring saker och ting

Kram!
Evelina

3 A:

Ville bara tillägga att för oss blev det inte svårare att knyta an till barnet i magen för att vi inte vet könet. Och jag själv tvivlade lite i början, får jag erkänna. Men för just oss var det rätt att inte ta reda på det. Och jag är säker på att andra är kapabla att göra samma beslut för sig själva, vilket de än väljer. :)

Svar: Sånt är högst personligt tror jag! Och som med allt annat är alla människor olika, och så måste det få vara. Vad skönt att ni känner att ni tog rätt beslut! :)
Evelina

4 Jennie :

Vi har faktiskt inte fått höra några sådana kommentarer alls, utan när vi har svarat "ja" på om vi ska ta reda på könet så har samtliga vi känner sagt "det gjorde vi också". Lustigt det där. Ingen aning om varför folk skulle vara negativt inställda till det? Jag kände igen mig exakt i din beskrivning - vi är väldigt genusmedvetna (handlade t.ex. ALLA bebiskläderna innan vi ens visste könet, haha) så det handlar inte alls om det, utan mer om en extra möjlighet att knyta an till den där i magen. Nu kallar vi bebisen "hon" istället för "den" och testar namnet vi tänkt oss. Vi är dessutom båda väldigt nyfikna av oss, det kanske spelar in? Men jag hade för den sakens skull inte försökt påverka andras beslut på något sätt.

Överhuvudtaget så har jag bestämt mig för att stänga öronen när alla "råd och tips" och berättelser nu börjar ramla in, jag ler och nickar men lyssnar inte. Det här är vårt barn och vår upplevelse! När jag läste till ssk och vi hade praktik på mvc/bvc minns jag just hur ängsliga och oroliga alla föräldrar var i onödan över allt de hört hit och dit - "och min väninna sa detta och detta, sedan stod något annat på ett forum, jag vet inte vad jag ska tro". Oftast fanns det inga svar förutom att man ska följa sin magkänsla och göra det som man tyckte fungerade bäst för ens egen lilla familj :)

Svar: Ja genusdiskussionen och anledningen till att vilja veta mitt barns kön hör inte ihop. Mitt barn är inte könlöst, och kommer inte att behandlas som om han/hon är könlös. Däremot så kommer vi att försöka behandla barnet utifrån dess personlighet och vad vi värderar i livet, inte utifrån om det är en flicka eller pojke.

Vad roligt att ni sluppit alla negativa kommentarer! Och tack för din kommentar. Skönt att höra andras upplevelser av det.

Precis så vill också ha det, kunna säga han eller hon och pyret i magen. Känns mer personligt än det/pyret/bebis.

Ja jag tror att man måste försöka göra det, stänga öronen för alla de tips och råd alla bombarderar än med. För det blir inte nyttigt! Om jag undrar något och ber om råd är det en sak, men det är tröttsamt med alla som ger än råd utifrån hur deras barn varit och sen tror att alla barn är lika.

Och inte för att tala om det är med illamåendet, än idag så bombarderar kvinnor mig med råd om hur man botar illamåendet. Har du provat hälsofil/äta innan du stiger upp/äta ofta/inte äta så stora måltider/inte äta stekt fet mat/men åksjuketabletter då,det funkar för alla/ inte göra si utan göra så.. Det är intressant hur alla som varit gravida någon gång, oavsett om det är några månader sen eller 50 år sen. Alla är tydligen proffs! Och de är dom verkligen, det ska jag inte ta ifrån dom. Men dom är proffs på sina EGNA graviditeter och sina EGNA barn.

Kram
Evelina

5 Langtarefterbarn:

Jag håller med dig om att det inte är speciellt väl mottaget att vi valt att ta reda på vilket kön det är. "Öpnnar ni julklapparna före julafton också eller?" blev frågan.

För OSS kändes det rätt och det är det enda man ska bry sig om.
Jag tycker det känns fantastiskt att kunna säga att vi väntar en dotter. Tycker också att det är roligt att kunna spåna på namn till den lilla som ligger där inne.

Inte länge kvar tills ni förhoppningsvis får reda på vad som byggt bo i magen.

Kraam

Svar: Har också hört den kommentaren, liknelsen med julklappar.

Och det är det absolut viktigaste tycker jag, att man får göra som man själv vill och göra det man själv tycker är viktigt. Sen behöver inte alla vara precis så, men jag tycker att det är viktigt att låta alla vara precis som de är!

Nej jag räknar ner dagarna igen :) Så spännande!

Kram
Evelina

6 Sarah:

Ja du, folk tycker och tänker väldigt mycket om allt. När Blondinbella skrev i sin blogg att dom skulle ta reda på sitt barns kön, läste jag kommentarer där folk skrev att hon bara ville sätta sitt barn i ett genusfack och kunna köpa rosa eller blåa kläder. Folk skrev också att det är sjukt att kunna knyta mer an till sitt barn för att man vet vilket kön det är, då man tydligen bara ser sitt barn som ett kön. Helt knäppt. Den dagen jag blir gravid kommer jag också vilja veta, mest för att nio månader är sjukt lång tid att vänta.

Om du hade sagt att du inte hade velat se könet hade folk säkert haft många åsikter om det också....

Svar: Så sjukt! Ja genusvinklingen av detta förstår jag inte riktigt. Skulle jag behandla mitt ofödda barn eller tänka på mitt ofödda barn på olika sätt om det är en flicka eller en pojke.. Det är ju helt sjukt! Det är mitt ofödda barn, som jag älskar över allt annat. Men mitt barn är inte könlöst. Mitt barn är aningen en flicka eller en pojke. Likväl som min man är barnets pappa, och inte barnets mamma. Det är viktigt att inte göra oss alla könlösa bara för att man är genusmedveten.

Tack så mycket för din kommentar!

Och jag tror du har rätt, människor har åsikter om precis allt. Och hade vi valt att inte veta så hade vi fått åsikter om det också!

Evelina

7 Jennie:

Åh herregud ja, illamåendet, kul att du tog upp det. Jag får fortfarande höra att jag ska prova äta några kex innan jag går upp, trots att jag precis berättat om hur jag varit inlagd med dropp...
Igår informerade barnets blivande farfar att man ska gnugga kardemumma på magen när de skriker, det var det enda som fungerade på min sambo. Haha jag dör.

Svar: Ja du hör där! Precis, som om folk trodde att man inte försökt med något överhuvudtaget. Att man legat stilla och tyckt synd om sig själv i alla dessa månader. Ja, det blir faktiskt lite komiskt!

Haha, kardemumma, ja du ser där! Lösningen på allt! ;)
Evelina

8 S:

Jag ville inte ta reda på något innan, sen blev vi gravid och jag blev säkrare och säkrare för varje vecka att det var en pojk, så säker att jag drömde flera ggr i veckan hur vi fick med vår son från bb... Tittade bara på "pojk"kläder...
Mannen ville jätte gärna veta, inte för att det spelar någon roll utan för att han kände att han kanske lättare kunde "knyta an" då han inte bör barnet utan bara kan vara med utifrån...
Så vi bestämde att vi ville veta.. Och möttes av motstånd av äldre generation och endel nära vänner också... De tycker vi bara skulle vara glad över att vi äntligen lyckats få ett barn...

Väl på RUL gick det inte att se... Vårt mirakel ville inte alls visa upp sig...
Så vi har fortfarande ingen aning...
Och jag tycker det är lite jobbigt...
Av många anledningar...

Men jag har alltid tyckt att man får göra precis som man vill, när mina vänner innan berättade att de valt det ena eller andra så stöttade jag och tyckte det var roligt oavsett...

"Vi vet ta det är..."
"Åh en liten... Vad mysigt att veta...kanske kunna planera lite mer om man vill ha speciella färger eller kläder"

"Vi ville inte veta."
"Men så spännande! Och vilken upplevelse att få veta när man väl är där..."

Tycker folk inte ska bry sig eller ifrågasätta så mycket... ;)

Kraam

Svar: Tack för din kommentar!

Jag tycker dock att det är tråkigt att du också stött på dessa negativa kommentarer och motståndet.

Jag räknar med att vi inte kommer att få veta på ultraljudet den 26/11, men nog skulle det vara allt bra skönt för att stilla nyfikenheten!

Jag tror att man faktiskt kan lita på magkänslan. Både jag och mannen är övertygade om att det är en pojke i min mage, skulle vara komiskt om båda har helt fel! ;)

Kram
Evelina

Kommentera här: