varbarnlangtan.blogg.se

Ska försöka ta er igenom de senaste två-tre veckorna sen ni hörde av mig sist. Börjar väl där jag slutade sist. Njuren. Började ju med blod i urinen kl 11 tisdag den 17/12. Var så i kontakt med sjukvårdsrådgivningen, som tyckte att jag skulle stanna hemma och se hur det utvecklade sig. Dricka mycket vatten och bara ta det lugnt. Jag hade dagen innan varit hos barnmorskan och urinprovet visade inte på något avvikande. Så sköterskan på sjukvårdsrådgivningen var inte orolig. Just då hade jag inte ont. Runt 15-15.30 samma dag så började det göra ont i höger sida av magen, blev lite stressad över det men efter ca 30minuter vandrade smärtan bak över höger njure och jag kunde lugna mig lite. Då kunde jag mer eller mindre utesluta att blodet hade med bebis att göra. Och han sprakade tack och lov på och levde rövare där inne som vanligt. Försökte lindra smärtan med värmekudde och vila, men det blev bara värre och värre. Jag ville inte ta något smärtstillande vid denna tidpunkt för jag ville kunna känna hur smärtan utvecklade sig. När mannen kom hem från jobbet vid 17tiden så var smärtan nästintill olidlig. Jag kunde inte sitta still. Vi bestämde oss ändå att försöka hinna få i oss lite mat innan vi kontaktade sjukvårdsrådgivningen igen. Åt några tuggor kokt varmkorv innan jag kände att jag inte stod ut längre. Ringde sjuksvårdsrådgivningen igen, kvinnan jag då pratade med tyckte inte att det var något att fundera på, jag skulle åka på akuten NU! De tio minuter det tar för oss att åka till akuten var smärtsamma. Jag satt och skruvade mig i bilen och kunde inte sitta stilla. Väl framme på akuten så fick jag i princip komma direkt in till triage-sköterskan, som gjorde en första bedömning. Fick efter det komma direkt in på ett rum, vilket jag var tacksam för. För där kunde jag varandra fram och tillbaka och oja mig bäst jag ville utan massa andra människor runt omkring. Mannen var med mig och underhöll mig som vanligt. Fick snabbt träffa en läkare som klämde och kände lite på magen. Inom 30 minuter hade de bestämt sig för att det mest troligt handlar om ett njurstensanfall. Fick därför snabbt smärtillande, Spasmofen, som är ett morfinliknande preparat. Första dosen började aldrig riktigt värka. Jag blev snurrig i huvudet och kände mig lite hög efter ca 1 timma, men ärtan minskade aldrig. Fick träffa ytterligare 2 läkare och 4 till sjuksköterskor. Tydligen hade de placerat vid i en för låg vårdprioritet när jag kom till akuten och därav fick jag till en början träffa en läkare som inte hade rätt befogenheter för att skriva akuta remissen. Därav så fick vi träffa så många olika människor. Vid 22 fick jag träffa en överläkare från kirurgen, som förklarade att de trodde och arbetade utifrån att det var ett njurstensanfall som jag drabbats av. Jag fick efter det ytterligare en dos av det morfinliknande preparatet. Blev ordentligt snurrig av den och började må fruktansvärt illa. Han förklarade också att om det är någon som blockerar njuren när man är gravid som kan man under graviditeten inte göra någon åtgärd för detta, utan måste vänta till efter förlossningen. Att det enda man kunde gör under resterande tid av graviditeten, om njuren blev för påverkad, var att sätta in ett dränage/kateter för att tömma urinet från höger njure. Alltså sätta en kateter via ryggen för att avlasta njuren. Vid 00 så fick jag ta beslutet om jag ville stanna på sjukhuset och bli inlagd eller om jag ville åka hem. Jag ville sova i min egen säng och mådde vid denna tidpunkt så fruktansvärt illa så jag ville bara hem till mig egen säng och toalett. På onsdag morgon kl 07.15 ringer de från röntgen, som jag dagen innan på akuten fått veta att de skulle göra. De ville att jag skulle komma dit kl 10 för ett ultraljud av njurarna. Väl där så fick jag snabbt göra ultraljudet, som visade att höger njure var påverkad. Njurbäckenet var vidgat, vilket var ett täcken på att något blockerade flödet av urin från höger njure. Blev därifrån skickad tillbaka till akuten, fick ganska omedelbart komma in på ett rum. Väl där så tog de återigen blodprover/blodtryck. Sedan fick jag ligga inne på ett rum och vänta på vidare instruktioner. Hade sovit dåligt under natten så låg och slumrade inne på mitt rum på akuten, efter tre timmar kom en läkare och meddelade att jag skulle bli inlagd på kirurgavdelning för vidare utredning/behandling. Direkt när jag kom till avdelningen vid 14-15tiden så möttes jag upp av överläkaren på förlossningen/kvinnokliniken. Han berättade att jag under eftermiddagen skulle få komma och göra ett ultraljud av bebisen och kolla njuren ännu en gång. Vid 18tiden, precis minuterna efter att mannen kommit från jobbet och till mig på avdelningen så blev vi skickade till förlossningen för att göra ultraljudet. Läkaren vi träffade där, som vi faktiskt träffade när vi gjorde vår barnlöshetsutredning i mars-13, var super trevlig. Hon började med att titta till bebisen, som verkade ha det underbart där inne. Han låg och drack fostervatten, grimaserade, sparkade, drog i navelsträngen och vägrade ge oss en bild i profil. Så efter 10 minuter av mys med koll på bebisen så kollade hon på njuren, som fortfarande var lika vidgad som tidigare, varken mer eller mindre påverkad sedan första ultraljudet. När ultraljudet var klart kom även överläkaren in igen, och de konstaterade tillsammans att det förmodligen var bebisen/livmodern som tryckte på urinledaren och till en viss del blockerade flödet av urin från njuren. Men att det inte var någon fara. Att detta kan hända när man är gravid. Så de tyckte att jag skulle få åka hem redan samma kväll. Väl tillbaka på kirurgavdelningen så meddelade jag sköterskan att om det inte fanns någon anledning till att jag skulle ligga kvar där till torsdagen så ville jag åka hem. Fick efter en timma meddelandet att jag minsann måste stanna över natten, för att kirurgläkaren inte höll med gyn.läkarnen och överläkaren om deras utlåtande. Enligt honom så "kunde gyn.doktornerna inget om njurar".. Blev förbannad och ledsen. Jag hade tilldelats en säng i en femsal, och jag insåg att jag inte skulle kunna sova en blund på sjukhussängen med fyra andra okända i samma rum. Så jag tjatade mig till att få åka hem och sova i mig egen säng. De skulle ju ändå inte göra något med mig under kvällen/natten. Vid 21 fick jag äntligen igenom mitt önskemål och fick permission över natten. Men bara om jag var tillbaka på avdelningen innan kl 08 på torsdag morgon. Åkte hem och däckade med mannen i sängen innan 22. Kl 07.45 på torsdag morgon infann jag mig enligt direktiv på avdelningen igen. De tog blodprov igen. Sen kom ronden och samma kirugläkaren som jag träffat på akuten på tisdagen. Han berättade att blodprovet visade att njuren inte blivit mer påverkad och att det var positivt. Och att gyn.läkarna som jag träffat på onsdagen faktiskt hade rätt. Att det med största sannolikhet var livmodern/bebisen som blockerade flödet från njuren och att man i dagsläget inte behövde göra någon åtgärd. Så jag skulle få åka hem, och sedan skulle uppföljning ske via kvinnokliniken. Igår fick jag ett brev därifrån, så jag har fått en tid på fredag 10/1 på specialistmödravården. Det står inget i kallelsen var som ska göras, men det står att jag ska infinna mig utanför ultraljudsrummet, så mest troligt blir det ultraljud av njuren och förhoppningvis bebisen igen. 

Orkar inte skriva mer om julen/nyårs än att vi hade en fin, lugn och lagom julledighet tillsammans jag och mannen. Första året vi firade julafton tillsammans faktiskt, trots våra 7 år tillsammans. 

Avslutar detta långa inlägg med en bild på magen, som växt massor under de sista 3 veckorna. Denna bild är tagen i vecka 28 (27+2)