Vecka 18 (17+3) bröllopsfest och ev fosterrörelser?!

Förra veckan var en riktigt tuff än. Hade endel pyssel och förberedelser kvar till vår bröllopsfest som skulle vara på lördagen. Alla dagar FÖRUTOM lördagen var fyllda av illamående oh kräkningar. Så ni kan ju bara gissa hur nervös jag var när jag öppnade ögonen på lördagsmorgonen. Mådde rätt illa på förmiddagen, men inga kräkningar och illamåendet var hanterbart. Vi började morgonen med att duka ordning och dekorera i festlokalen. Sen hade vi ett par timmar mitt på dagen för vila och yttre fix. Spenderade två timmar till mitt hår och smink. Jag är så grådassig i ansiktet av kräkningarna, viktnedgången och illamåendet. Så jag fick sminka mig lite extra för att känna mig någorlunda fin. När klockan slog 16.40 började gästerna rulla in. Jag var förväntansfull och spänd inför kvällen. När all gäster kommit höll min pappa ett välkomsttal och kvällen var officiellt igång. Kvällen bjöd på god mat, mycket skratt, glädjetårar, lekar, presenter (som vi absolut inte väntat oss få vi avtackat oss). Mitt illamående kunde hålla sig i någorlunda schack, något större matintag var det inte tal om. Men smakade några tuggor av middagen och den var suveränt god! Kvällen avrundades vid 02 tiden och jag kan stolt säga att jag och min gravida vän, stängde festen. Väl hemma i stugan så skulle mannens tre bästa kompisar sova över. Så vi satt och surrade ett tag innan jag kände mig helt svimfärdig och jag fick tacka för mig och säga godnatt. Väl i sängen brast jag ut i tårar. Dels för att jag var så fruktansvärt trött och slut, men också för att jag var så tacksam för hur kvällen blivit och att jag orkade med. 

Morgonen efter vaknade jag upp till illamåendet igen och sedan dess så har illamåendet fyllt mina dagar. Jag är så förundrad att den enda bra dagen jag haft på ca 2 veckor är på vår bröllopsfest. Nästan som ett mirakel. Oavsett vad som gjorde att illamåendet höll sig i schack så är jag tacksam. 

Kvar från festen blev ett par kilo godis. Vi hade ett godis/chips buffébord på kvällssidan. Problemet var bara att gästerna hämtat varmrätt säker 3 gånger var och var därför inte det minsta hungrig. Så jag hoppas något av alla 30(!) barn i kvarteret kommer förbi på bus eller godis under veckan. För här blir det inte uppätet. Mannen äter inte godis, i alla fall inte mer än typ 2 stycken. Och jag gör det ju inte heller för tillfället pga illamåendet. 




Sen måste jag ju bara få berätta. I söndags när vi kommit hem och ligger i soffan så känner jag två puffar inne i magen. Blir helt till mig och vet inte vad jag ska tro. Säger till mannen att jag upplevt det men vet inte om det är sparkar eller vad det var. Och så igår kväll när vi ligger i sängen, mannen hade precis somnat och jag ligger och läser lite bloggar i telefonen, så känner jag samma sak igen, men denna gång mycket kraftigare och tillsammans med buffar massor med andra rörelser. Det känns som att något därinne snurrar runt flera varv. En lång stund håller det på, kollade aldrig på klockan, men skulle gissa på runt 20 minuter. Magen blev under denna tid stenhård. Jag höll händerna på magen för att känna om det kändes på utsidan, men jag vet inte  riktigt. Det kändes så himla tydligt på insidan att jag hade svårt att veta om jag kände det i händerna också. Idag är jag lite i chock, kan det ha varit bebisen?! Kan jag ha inbillat mig? När kände ni tydliga rörelser för första gången?


Vecka 18 (17+2)

Jag lever! Bröllopsfesten var magisk, men jag har mått som en kratta i två dygn efter den. Återkommer imorgon så ni får höra om festen och allt annat.